Inte varit på topp

Hej på're

Det var ett tag sedan.
Helt ärligt så har jag mått skit! Det har helt enkelt varit lite jobbigt att vara jag.
Problemet är dock löst. Eller nej, klart det inte är. Eftersom problemet får jag dras med i form av depression och Borderline, men det som förvärrade problemet är borta. Så inom 2 månader vankas det en liten operation. Absolut ingen stor operation, så det ska inte vara någon fara.

Nu skulle man ju kunna tro att livet ska vara frid och fröjd med massa choklad och 9 timmars sömn.
Men nej!
Och det är inte på grund av att jag är småbarnsförälder. Nope, det är helt och hållet mamma själv det är fel på. Fast det är ju inget nytt under stjärnorna.

Det "nya" är den här jävla skitkroppen jag blivit tilldelad... Jag har ju knallat omkring i ungefär 17 månader med ont här och där. Inte minst på grund av Astrid. Men även höfterna har ju lämnat ganska mycket att önska.
Nu ska du få höra, jag har fått ännu mer ont. Sedan drygt en månad tillbaka så värker det i lederna. Det är nacken som bråkar, handlederna, armbågarna, knäna, höfterna, fotleder och fingrarna.
Kul va?!

Det som är extra jävligt i det hela är att jag pallar inte gå till läkaren. Jag orkar inte höra att jag ska gå ner i vikt, att allt löser sig bara jag rör mer på mig, att jag får skylla mig själv som är fet, osv osv osv.
Jag fick bråka för att få en ordentlig undersökning av ryggen, vilket visade sig vara ett ordentligt jävla diskbråck (läs gärna bloggen om Astrid, heter Sagan om mig och mitt diskbråck).

Just nu har jag inte orken att bråka. Jag är trött, sliten och har ont. Jag orkar inte. Det får bli sen...

Ibland känner jag mig okej, ibland inte. Dagsform så att säga. Kan va så att jag har planer som jag inte alltid kommer orka genomföra. Skulle jag göra det, ta inte illa upp. Jag har inte alltid orken.

Puss på're