Inte varit på topp

Hej på're

Det var ett tag sedan.
Helt ärligt så har jag mått skit! Det har helt enkelt varit lite jobbigt att vara jag.
Problemet är dock löst. Eller nej, klart det inte är. Eftersom problemet får jag dras med i form av depression och Borderline, men det som förvärrade problemet är borta. Så inom 2 månader vankas det en liten operation. Absolut ingen stor operation, så det ska inte vara någon fara.

Nu skulle man ju kunna tro att livet ska vara frid och fröjd med massa choklad och 9 timmars sömn.
Men nej!
Och det är inte på grund av att jag är småbarnsförälder. Nope, det är helt och hållet mamma själv det är fel på. Fast det är ju inget nytt under stjärnorna.

Det "nya" är den här jävla skitkroppen jag blivit tilldelad... Jag har ju knallat omkring i ungefär 17 månader med ont här och där. Inte minst på grund av Astrid. Men även höfterna har ju lämnat ganska mycket att önska.
Nu ska du få höra, jag har fått ännu mer ont. Sedan drygt en månad tillbaka så värker det i lederna. Det är nacken som bråkar, handlederna, armbågarna, knäna, höfterna, fotleder och fingrarna.
Kul va?!

Det som är extra jävligt i det hela är att jag pallar inte gå till läkaren. Jag orkar inte höra att jag ska gå ner i vikt, att allt löser sig bara jag rör mer på mig, att jag får skylla mig själv som är fet, osv osv osv.
Jag fick bråka för att få en ordentlig undersökning av ryggen, vilket visade sig vara ett ordentligt jävla diskbråck (läs gärna bloggen om Astrid, heter Sagan om mig och mitt diskbråck).

Just nu har jag inte orken att bråka. Jag är trött, sliten och har ont. Jag orkar inte. Det får bli sen...

Ibland känner jag mig okej, ibland inte. Dagsform så att säga. Kan va så att jag har planer som jag inte alltid kommer orka genomföra. Skulle jag göra det, ta inte illa upp. Jag har inte alltid orken.

Puss på're

Dåligt samvete

Hej, jag heter Malin och jag har Borderline personlighetsstörning.

Jag är begåvad med ett konstant dåligt samvete.
I min värld finns det ingen som gör så många fel och har så många brister som jag.

Jag har en röst i huvudet (min egen för övrigt) som påpekar alla fel jag gör, 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året.
Och jag gör fel, hela tiden!

Några exempel? Klart du kan få det.

☆ Jag bestämmer mig för att städa

Resultat: fy fan vilken dålig mamma du är som sätter huset och dess utseende före att leka/kramas med din son

☆ Jag bestämmer mig för att leka med Zak istället för att städa

Resultat: fy fan vilken dålig mamma/fru du är som inte ser till att huset är städat så Maken kommer hem till ett fin hus och Zak får växa upp i ett skinande rent hem

☆ Jag bestämmer mig för att diska

Resultat: jaha, så ren diskbänk är viktigare än tid med sonen och Maken. Ja, du var ju just en snygg fru och mamma

☆ Jag struntar i disken

Resultat: jojo, det är till att vara lat minsann.

☆ Jag är trött och går och lägger mig så jag orkar med sen (detta är samma scenario oavsett om det är kväll eller om jag ska vila på dagen)

Resultat: du tänker då bara på dig själv. Umgås med din man och son verkar vara en ganska låg prioritet för dig, minsann

☆ Jag är trött, men sitter ändå uppe för att spendera tid med make och son

Resultat: jaha, sen då? När energin tar slut, hur kul kommer du vara då på en skala? Arg, irriterad och lätt för att grina. Mm, just vad man kan förvänta sig av dig

☆ Jag lämnar några sysslor till Maken

Resultat: din lata fan, han jobbar ju faktiskt medan du bara är hemma

☆ Jag lämnar inte några sysslor till Maken

Resultat: kul att du anser att du är så jäkla mycket bättre än han. Och tiden du inte spenderar med Zak, hur kan du ens leva med dig själv?

Ja, så håller jag på. Dag ut och dag in. Lika spännande varje dag. De flesta dagarna kan jag ignorera tankarna och mota bort dem. Andra dagar så känns alla ord som dagens sanning.

Det tar ordentligt på energin att ligga i konstant krig med sig själv. Speciellt när ingen strategi i världen funkar...
Livet med Borderline är alltid lika spännande.