Dagen efter

Jag befinner mig nog fortfarande lite i chock.
Men, det ska erkännas att jag inte blev helt förvånad. Varför skulle vi ha blivit förskonade, när varken Frankrike, England eller Tyskland med flera blivit det?

Avskyvärda människa!
Hur går tankarna hos en sådan människa? Hur resonerar man med sig själv? Hur orkar man leva med sig själv?

Det gör så ont i hjärtat när man tänker på det, tänker på alla offer och deras anhöriga.

Samtidigt så flödade det kärlek i hela Stockholm. Människor som öppnade sina hem, gick ut på gatan med smörgåsar och kaffe, butiker som erbjöd skydd och en plats att vara.
Det ger hopp och man känner sig överväldigad av den godhet som ändå finns, trots all ondska som verkar hos vissa. Det är precis sånt som gör att de inte kommer vinna.

Detta var, vad det verkar som, en enskild människa. En enda jäkla människa som orsakar så mycket skada.
Någon kallade honom för "en helt vanlig människa" (hörde det precis på nyheterna). Men NEJ! Det är inte en vanlig människa.
En vanlig människa kapar inte en lastbil och prejar in i en massa människor! Då är man inte en vanlig människa.

De vanliga människorna stod upp för varandra efter det som denna man gjort. De visade kärlek, hjälpte varandra och delade ut mat, värme och medmänsklighet.
DET är vanliga människor.

Du som tog belutet att göra detta är ingen vanlig människa. Du är en avart!

#prayforstockholm