31 januari 2014. Tiden går fantastiskt fort, tycker du inte det? Känns lite som att januari började, och sedan tog den slut. Allt det som ska ligga i mellan, det bara sprang förbi. Men det har varit en rätt bra månad. Många förberedelser inför resten av året, inför resten av livet.
Nu blev jag nog lite velig... Jag kan inte riktigt bestämma i vilken ordning jag ska börja. Ja, det är faktiskt så pass mycket jag vill klämma in i en liten blogg. Så jag tror jag börjar med:
Huset
Maken och jag har haft lite halvtufft att få ihop de sista pengarna för att kunna köpa huset. Vi blev beviljade lån på ca 85% av kostnaden för huset. Det var ju dock så att det fortfarande saknades ca 15% då. Och jag upptäckte att alla mina Guldbyxor är trasiga. Jag fick inte ens fram en liten femma ur dem. Väldigt irriterande. Så min kära far kom med det briljanta förslaget att försöka låna den delen också. Och vet du vad? Det gick vägen! Så nu är den ekonomiska biten klar för att vi ska kunna köpa vårt älskade hus. Nu är det bara resten kvar. Men det kommer bli så himla bra. Är oerhört nöjd med lösningen.
Ska vi fortsätta till nästa?
Kampen om bebis
Igår damp resultatet av föregående tablettkur ner (inte i brevlådan). Så nu inväntar vi nästa fas med tabletter, med start måndag. Då startar vi (alltså det är jag som ska äta dem, Maken får kämpa med att försöka stå ut med mig) med de tabletter som, om allt går som det ska, ska leda till att jag ger i från mig min del som behövs för en bebis.
Så efter att ha kämpat för detta sedan juni 2012, börjar vi äntligen se ljust på det hela.
Det helt enkelt känns lite som att vi faktiskt har medvind. Vilket är fantastiskt skönt.
Därför tänker jag nu göra en liten avstickare, men som ändå har med just bebisar att göra.
Jag skrev för någon månad sedan en blogg, som jag valde att kalla Debatt. Den handlade om abort. Det har varit hur mycket som helst i media angående detta de senaste veckorna. Det sista var en barnmorska i Jönköping som fick ett jobberbjudande indraget efter att hon bett om att slippa utföra aborter, då det stred mot hennes tro.
Jag tycker själv att Ellinor Grimmark är väldigt modig. Ellinor skrev igår en debattartikel i Aftonbladet, och förklarade varför hon känner att hon inte kan genomföra aborter. Jag läste glupskt vad hon skrev, och kände mig för första gången på länge inte helt ensam i min åsikt om abort. Missförstå mig rätt, jag tycker fortfarande att Sverige ska ha fri abort. Precis som jag skrev i mitt förra inlägg så finns det väldigt många anledningar för en kvinna att göra abort. Det jag inte förstår i denna debatt är hur det hela tiden återkommer till samma argument: KVINNAN HAR RÄTT TILL SIN EGEN KROPP!
Samma argument om och om igen. Det är det enda som sägs mer eller mindre. Det är det enda försvaret som finns till varför en kvinna kan gå igenom nästan halva graviditeten innan hon bestämmer sig för om hon vill ha barnet eller inte. Och jag köper det inte. Upptäcker man att man är gravid, och man vid vecka 10 fortfarande inte vet om man vill ha barnet eller inte, då skulle jag vilja påstå att man inte vill det. Massa orsaker spelar in på varför man inte kan/vill/bör/ska, inget snack om saken. Men nej, jag köper inte att man ska behöva ha flera månader på sig. Alla vet väl hur ett barn blir till. Och det finns oerhört många olika sätt att förebygga graviditet på. Ja, det är möjligt att det är orättvist att allt ansvar ska ligga hos kvinnan, men ska hon ha rätt till sin egen kropp, då borde hon ansvara för den också.
Vilket då leder mig till frågan, som jag ställer mig om och om igen:
Varför har hon bara rätt till sin egen kropp när hon INTE vill?
Jag skulle nästan kunna sätta en bra slant på att det är fler kvinnor än bara jag som har kämpat med att få barn som gått igenom samma sak. Komma till läkaren och bli nekad att bli mamma. Förstår du hur det känns? Nekad sin högsta dröm. Nekad något man har längtat efter år ut och år in.
Om en kvinna skulle komma in och bli nekad abort, jävlar i min låda vilket liv det skulle bli. Men att neka en annan kvinna att bli mamma, det är helt okej. Ingen annan ska bestämma över kvinnans egen kropp. Men jo, det händer. Jag har haft en läkare som har sagt nej till att jag ska få bli mamma. Han har inte ens träffat mig. Han vet vem jag är genom papper och tabeller. Men det var tydligen i alla fall tillräckligt för att han skulle få mandat till att säga nej. Jag har i över ett och ett halvt år stångat pannan blodigt för att få bli mamma. Jag fick vänta i 2 och en halv månad på en jäkla telefontid.
Men kvinnan har rätt till sin egen kropp...när hon inte vill!
Så, nu känner jag att jag har skällt av mig tillräckligt. I alla fall för denna gång. Nu ska jag fokusera på de kommande veckorna. Är taggad. Fast idag är jag faktiskt mest nöjd över att det är fredag. Ska bli väldigt skönt med helg.
Nu ska jag ta mig en kopp kaffe till (och dagens första Alvedon), för snart ska jag pulsa iväg till jobbet. Några timmar kvar, men det har en viss tendens till att gå jäkligt fort...
Som vanligt så är jag oerhört tacksam för allt stöd, alla vänliga ord och jag tycker du är helt underbar!
Löv U alla
Över and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar