Förlossningsberättelse del 2

Hej på're

Tänkte fortsätta där jag slutade. Så jag säger som sist, vill du inte läsa, gör det inte.

Jag avslutade förra inlägget med att jag klockan 11.30 den 18 augusti gick in i den aktiva fasen.
Även fast jag inte fattade det.
Jag hade liksom fullt upp med att det plötsligt började göra så in i helvete ont!
Men underlig som jag är så åkte vi i alla fall till Familjecentralen. Barnmorskan frågade vad vi gjorde där, eftersom vad hon kunde se så skulle vi ha barn... Men vi gick i alla fall in på hennes rum. Där började hon klocka värkarna. Under de ca 25 minuter vi var där så gick värkarna från 6 minuters mellanrum till 4 minuter.
Vi hade tagit med oss väskan och allt man ska ha med sig till förlossningen så vi drog in till USÖ så fort vi var klara.
Vi kom in någonstans mellan 15 och 15.30.
Spoilervarning
Jag har ganska tasigt tidsuppfattning från och med nu, klockan var inte direkt mitt primära problem (men jag fuskar lite och kollar journalen).

Enligt journalen så kom vi in 15.29, så jag hade inte så fel.
Jag var öppen 5 cm och allt såg ut precis som det skulle.
Jag förklarade för barnmorskan (BM från och med nu) att jag ville börja med TENS ganska omgående. Hade fått det under natten (bara glömde berätta det) och tyckte det funkade bra. Vidare diskussion om smärtlindring så var det i första hand lustgas, möjligen morfin om det skulle behövas. Absolut INTE ryggmärgsbedövning. Både jag och Maken har ganska dålig erfarenhet av saker som ska in i ryggraden.

TENS sattes 15.50 (va bra det är med journalen). Jag blev ganska bra hjälpt av den, i alla fall till en början. BM ville att jag skulle testa olika lägen under värkarna, så jag fick ligga på rygg, på sidan, på andra sidan och så skulle jag upp och stå. Det va inte riktigt min grej. Det gjorde så jäkla ont. Kändes som om hela paketet med inälvor och allt skulle ramla ut... Så 17.35 bad jag om att få lustgas.

När jag hade tröttnat på att knalla omkring med gåbordet och la mig i sängen så skulle BM kolla så bebis mådde bra. Dock så hade hon lite problem med att hitta hjärtljuden ordentligt (livlig bebis står det i journalen), så hon och Maken turades om med att helt enkelt trycka ner den där jäkla makapären på magen. Men efter en timme så pallade jag inte mer tryckande, så BM satte en elektrod på bebis istället.

Klockan 20 höjdes dosen på lustgasen. Straxt före 21 så var jag uppe och stod igen. Jag tyckte dock det var lättare att hantera värkarna när jag fick ligga på rygg i gynläge, men tydligen så var det bra att jag snurrade och stod och hade mig.
Det råder VÄLDIGT delade meningar om just det kan jag säga...
21.15 så tyckte BM att det inte riktigt gick som hon önskade. Bebis hade inte flyttat på sig alls och det var väldigt oregelbundet med värkarna. Så hon kollade med läkare om värkstimulerande dropp. Det sattes 21.29.

21.30 var det dags för skiftbyte och nattpersonalen tog över.
21.40 var jag i aktiv krystfas. Jag andades, sög lustgas så det stod härliga till och skrek gjorde jag också. Bland annat lämnade de oerhört trevlia orden "ut då för helvete, ungjävel" mina läppar. Nä, jag är inte stolt över det, men det kändes rätt just då.

Klockan 22.07 kom Zak Olof Thomas till världen.
När han landade på min mage (navelsträngen var lite för kort) så tittade jag på honom och utbrast till Maken:
"Titta älskling, vi har fått en liten grå farbror!"
För ja, så såg han ut. BM tittade upp mellan mina ben och såg ganska frågande ut just över den meningen, men som sagt, det var så han såg ut. Dock en väldigt fin farbror.

I det stora hela är jag nöjd med min förlossning. Japp, det gör svinont, men i slutändan är det värt det.
Under hela förlossningen så bistod Maken med dricka (en av gångerna så konstaterade jag att den festisen han gav mig var slut, och min älskade man som är som han är, skakade på den och sa att det fortfarande var lite kvar, snäll och beskedlig som jag var fräste jag att mitt minsta problem just då var att det kanske fanns lite kvar i vänstra hörnet och krävde en ny) och tryckte på larmknappen om det behövdes.
Vi har i efterhand kommit fram till att jag födde vår son med ingen mat i magen och jag drack 5 stycken 250 ml festisar. Det är rätt fantastiskt hur kroppen fungerar.

Vi hade i alla fall fått vår älskade lilla pojke, efter fyra års väntan. Han är helt perfekt och underbar. Hur det gick till för att få honom, det kommer jag berätta senare.

Se där, då var det färdigskrivet för idag.
På återseende
Puss på're 😗

Bilden är den absolut första bilden som togs på Zak. Det togs inte några bilder under förlossningen. Vi hade annat att tänka på...